Det är lätt att drabbas av ångest när man blir påmind om hur mycket gifter och skit vi omges av. Plastbrukarna vi förvarar och värmer våran mat i innehåller och ger ifrån sig giftiga ämnen som vi sen får i oss när vi äter maten. Sen är maten ett kapitel för sig. E hit och E dit. För att inte tala om senaste tidens "hästskandal".
Moraliskt sett så har jag inte problem med att äta häst. Jag gör inte skillnad på kött och kött baserat på vilket huvud eller vilken svans som suttit på djuret. Men jag vet att jag inte skulle äta min egen häst när det är dags för honom att vandra vidare. Dels kan jag erkänna att det för mig vore som att äta mitt eget barn (dubbelmoral..) men också på grund av allt han behandlats med alla gånger han har varit skadad. Sen föds ju inte hästar upp för köttet på samma sätt som vissa andra djur och därför tror jag inte man har lika stor koll på vad en häst faktiskt "innehåller".
Men det var ju inte det jag skulle prata om. Utan det var det huvudbry jag får av all den information om allt som är giftigt. Att det ska vara så svårt! Vad ska man köpa, vad ska man äta? Jag är en sån periodare när det gäller sånt. Vissa perioder är jag jättenoga, köper ekologisk mat, smink, ja, allt jag bara kan komma över som alternativ till det "vanliga". Sen har jag perioder då jag bara ger upp. Dels på grund av ekonomiska skäl, men mest på grund av den extra tiden som går åt till att planera och undersöka alla inköp. Jag blir helt snurrig i huvudet.
Första steget får bli att hitta bättre alternativ till matförvaring. Jag tänker att lite är bättre än inget, så babysteps. Ingen panik, bara sunt förnuft. Andas.
Kommentera