För första gången på väldigt länge, kanske till och med i hela mitt liv, önskar jag att sommaren inte riktigt var över. Jag brukar alltid längta till hösten, men jag gör inte det fullt lika mycket idag. Jag vill ha sommar och värme, grillfester och semester. Inte för att jag känner mig trött eller uttråkad med jobb och skola, jag bara vill. Det känns "OK" att det är höst. Inte "Hurra!" som det brukar kännas. 
 
Kanske är det för att lite av sommaren dröjer sig kvar. Det är fortfarande varmt, bara några enstaka löv har fallit men inga fina höstfärger har infunnit sig. Men ändå är det inte nog varmt, eller nog grönt. Det är bara mittemellan. En färdsträcka mot mörker och mys. Mot vantar och halsduk. En väntan på rosiga kinder. 
 
Eller så är det här året är en konstigt år. Jag har börjat löpträna för att det är kul, jag har sträckläst en hel bok av ren vilja och nu önskar jag att vi får ha sommar bara fem minuter stund till. Det känns som att jag förändrats på något sätt. Kanske är det så att jag börjar hitta mig själv. Eller att jag i alla fall är mer i balans med den jag är och den jag vill vara. Tror inte att självet är så konstant som vissa får det att låta. Jag tror att det varierar under livets gång. Kärnan är densamma, men mycket runt omkring alterneras. 
 
Jag tycker i alla fall om den jag är nu. Den på riktigt sommarälskande, springande läslusen. Okej, jag kanske tog i, men ni fattar. Lite främmande för mig själv, men på ett positivt sätt. Jag ska snart gå ut på en lång och skön promenad och kanske hittar jag tjusningen med denna mellanårstid också. 
På måndag och tisdag har jag tentor. PANIK! Mitt liv och meningen med det bryts ner och kvar blir bara den där lilla "klara tentorna-biten". Allt kretsar kring det just nu. Ni kan då säkert förstå att det finns ett visst behov av att tröstäta. Okej, förlåt. Mitt liv kretsar just nu kring tentor och kolhydratsproppade och fettdrypande livsmedel. That's it!
 
Förstå då ironin i, att efter ha kämpat sig igenom ett friscomål och äntligen nått fram till resonemanget "har vi ändå syndat så här mycket är det ju lika bra att vi sätter i oss lite av den där kladdkakan som vi suktat efter, men lyckats motstå hela veckan, trots att den legat i frysen och bara väntat på att bli uppäten", och sen inte orka äta upp. Som om inte det vore nog så var det precis innan den godaste delen som det bara blev blä och illamående av detta frosseri. 
 
Med den goda delen menar jag såklart det gojsigaste i mitten. Har för vana att "spara det bästa till sist", för det lämnar en alltid med det fina minnet av hur god just den där sista tuggan var. Problemet med den principen är att om man skulle bli mätt innan allt är slut, så är det just det gottigaste man går miste om. Eventuellt kommer jag nu ompröva mitt sätt att äta, framför allt runda saker, som kladdkakor, hamburgare, semlor och pizza för att undvika liknande situationer i framtiden. 
Det är lätt att drabbas av ångest när man blir påmind om hur mycket gifter och skit vi omges av. Plastbrukarna vi förvarar och värmer våran mat i innehåller och ger ifrån sig giftiga ämnen som vi sen får i oss när vi äter maten. Sen är maten ett kapitel för sig. E hit och E dit. För att inte tala om senaste tidens "hästskandal".
 
Moraliskt sett så har jag inte problem med att äta häst. Jag gör inte skillnad på kött och kött baserat på vilket huvud eller vilken svans som suttit på djuret. Men jag vet att jag inte skulle äta min egen häst när det är dags för honom att vandra vidare. Dels kan jag erkänna att det för mig vore som att äta mitt eget barn (dubbelmoral..) men också på grund av allt han behandlats med alla gånger han har varit skadad. Sen föds ju inte hästar upp för köttet på samma sätt som vissa andra djur och därför tror jag inte man har lika stor koll på vad en häst faktiskt "innehåller". 
 
Men det var ju inte det jag skulle prata om. Utan det var det huvudbry jag får av all den information om allt som är giftigt. Att det ska vara så svårt! Vad ska man köpa, vad ska man äta? Jag är en sån periodare när det gäller sånt. Vissa perioder är jag jättenoga, köper ekologisk mat, smink, ja, allt jag bara kan komma över som alternativ till det "vanliga". Sen har jag perioder då jag bara ger upp. Dels på grund av ekonomiska skäl, men mest på grund av den extra tiden som går åt till att planera och undersöka alla inköp. Jag blir helt snurrig i huvudet. 
 
Första steget får bli att hitta bättre alternativ till matförvaring. Jag tänker att lite är bättre än inget, så babysteps. Ingen panik, bara sunt förnuft. Andas.