Som en blixt från klar himmel slog det mig att vi skulle ut och jogga idag. Inga löften om nytt liv, inget "på måndag", jag bara snörade på mig dojjorna och drog ut med hunden på en kort joggingtur. Fick broddar av älsklingen i julklapp, som jag hade önskat mig, för att kunna komma igång lite grann redan nu när det är vinter. Annars blir det alltid att jag drar igång till våren, bara för att det känns som att man ska ut och springa på. Det håller i en vecka och rinner sen ut i sanden. Så detta var ett försök att komma igång lite tidigare. En månad tog det drygt att få tummen ur. Hoppas nu bara att jag får ett liknande infall nån fler gång denna vecka.
Jag är en så lat person, men älskar ändå att svettas. Lite som min pappa brukar säga: "Träning är som att slå sig själv i huvudet med en hammare; det är skönt när man slutar". Känner dock nu att det bara blir viktigare och viktigare, med tanke på mitt kommande yrke, att hålla igång och träna för att orka med allt. Känns också bättre nu, för jag vill inte träna för att gå ner i vikt längre. Det har jag redan tagit hand om, vilket dessutom gör det lättare. Utan jag vill träna för att bli starkare, piggare och mer "hållbar".
Nu ska jag nog dra till med några plankor också, innan jag hoppar i duschen för att möta Veronica för lunch på stan.
