Mmmmmmark Levengood. Gillar honom skarpt, och har gjort enda sen jag fick höra honom läsa upp den här texten, på en lektion i mellanstadiet. Inspelat såklart, undra om han ens varit i Boden nån gång?
OBS! Detta blogginlägg innehåller en mycket tänkvärd text!
Ur boken " Sucka mitt hjärta men brist dock ej"-Mark Levengood
Ibland ser vi oss runt bland våra medmänniskor och tänker att det finns ändå särdeles många idioter på den här jorden. Ja, tänker man, nog är det bra konstigt. Och vissa dagar undrar man varför just man själv får något mer än sin beskärda del av antalet idioter, det kan vara när man till exempel går till sitt arbete och träffar sina arbetskollegor.
Och man vänder sig till Gud och ber honom leda just denna rätt obegåvade del av hans stora fårahjord till betesmarker som ligger lite längre bort från ens arbetsbord, så man får något gjort.
Fast allra tydligast är det när jag sitter i bilkö. Då är, märkligt nog, ALLA andra idioter. De sitter där i sina bilar, av skrytsamt nya årgångar, och blockerar vägen för mig utan att tänka på att just jag faktiskt har rätt bråttom till arbetet för att hinna avverka så många arbetskamrat-idioter som möjligt under dagen. Värst är de som skall svänga till vänster, då stannar hela kön upp och på ens högra sida fortsätter en massa andra idioter glatt köra. Då svär jag högt över alla vänster-idioter, och passar också på att banna alla höger-idioter när jag ändå är i farten. Om trafiken mot alla odds skulle löpa, vad händer då? Jo, man ser bara en massa "vi åker i trafik som löper mot alla odds"-idioter runt omkring sig. Varje sann förare vet att alla som åker långsammare än en själv är en fegis och en idiot, och alla som åker snabbare är en fartdåre och en idiot.
Sedan kanske, när det är lunch och man sitter och äter dagens rätt som köksidioterna tillagat, och försöker att slappna av lite, vad händer då?
"Är det ledigt här?" frågar någon, och där står chefen, och han är en idiot, något mera välklädd än de övriga, men en riktig idiot, och nu tänker han tydligen förstöra ens lunch med sitt sällskap, trots att det är obetald arbetstid. Då får man verkligen tänja sin kristna kärlek till max, och minnas att mormor alltid framhöll att Gud speciellt gillar folk som är dumma i huvudet och/eller fula. "Dem har Han skapat så vi andra kan känna oss lite bättre", sade hon med en from min, även om jag har svårt att tänka mig att kyrkan skulle komma till hennes undsättning med stödjande argument.
Kanske är det inte sant att Gud har skapat alla idioter. Vissa av dem är visserligen sanna och ursprungliga grundidioter, och det är dem vi syftar på när vi säger: "Saliga äro de korkade ty de skola flyta när floden kommer." Men efter lunch, när dagen stabiliserat sig något, går det tydligare att se: De flesta idioter föds i mötet med oss! Vår brådska, vår kompromisslöshet, vår absoluta övertygelse om att vi i alla lägen har rätt, föder många idioter runt omkring oss. Vi klär av dem deras begåvning, deras rätt till andra erfarenheter än våra, deras egen åsikt och slutligen deras människovärde - och se, där står en alldeles ny idiot.
Nu tänker alla: Men vad är det som Finlands-idioten svamlar om nu då? Låt mig bara säga en sak, sedan ska jag sätta mig i bastun och knivhuggas lite vänligt med mina landsmän-idioter:
När antalet idioter omkring mig blir överväldigande, då hjälper bara för mig att växla ner till ettans växel. Kanske märker jag att någon har en ny skjorta som han är stolt över? Eller någon kanske visar ett stråk av smärta bakom sitt snabba god morgonleende? Törhända märker jag att det finns de som till och med oroar sig för mig och undrar hur jag har det?
Tar jag mig tid att möta några på min väg så kommer antalet idioter att minska radikalt.
Och framför allt kommer världen omkring mig att få möta en idiot mindre.
Och man vänder sig till Gud och ber honom leda just denna rätt obegåvade del av hans stora fårahjord till betesmarker som ligger lite längre bort från ens arbetsbord, så man får något gjort.
Fast allra tydligast är det när jag sitter i bilkö. Då är, märkligt nog, ALLA andra idioter. De sitter där i sina bilar, av skrytsamt nya årgångar, och blockerar vägen för mig utan att tänka på att just jag faktiskt har rätt bråttom till arbetet för att hinna avverka så många arbetskamrat-idioter som möjligt under dagen. Värst är de som skall svänga till vänster, då stannar hela kön upp och på ens högra sida fortsätter en massa andra idioter glatt köra. Då svär jag högt över alla vänster-idioter, och passar också på att banna alla höger-idioter när jag ändå är i farten. Om trafiken mot alla odds skulle löpa, vad händer då? Jo, man ser bara en massa "vi åker i trafik som löper mot alla odds"-idioter runt omkring sig. Varje sann förare vet att alla som åker långsammare än en själv är en fegis och en idiot, och alla som åker snabbare är en fartdåre och en idiot.
Sedan kanske, när det är lunch och man sitter och äter dagens rätt som köksidioterna tillagat, och försöker att slappna av lite, vad händer då?
"Är det ledigt här?" frågar någon, och där står chefen, och han är en idiot, något mera välklädd än de övriga, men en riktig idiot, och nu tänker han tydligen förstöra ens lunch med sitt sällskap, trots att det är obetald arbetstid. Då får man verkligen tänja sin kristna kärlek till max, och minnas att mormor alltid framhöll att Gud speciellt gillar folk som är dumma i huvudet och/eller fula. "Dem har Han skapat så vi andra kan känna oss lite bättre", sade hon med en from min, även om jag har svårt att tänka mig att kyrkan skulle komma till hennes undsättning med stödjande argument.
Kanske är det inte sant att Gud har skapat alla idioter. Vissa av dem är visserligen sanna och ursprungliga grundidioter, och det är dem vi syftar på när vi säger: "Saliga äro de korkade ty de skola flyta när floden kommer." Men efter lunch, när dagen stabiliserat sig något, går det tydligare att se: De flesta idioter föds i mötet med oss! Vår brådska, vår kompromisslöshet, vår absoluta övertygelse om att vi i alla lägen har rätt, föder många idioter runt omkring oss. Vi klär av dem deras begåvning, deras rätt till andra erfarenheter än våra, deras egen åsikt och slutligen deras människovärde - och se, där står en alldeles ny idiot.
Nu tänker alla: Men vad är det som Finlands-idioten svamlar om nu då? Låt mig bara säga en sak, sedan ska jag sätta mig i bastun och knivhuggas lite vänligt med mina landsmän-idioter:
När antalet idioter omkring mig blir överväldigande, då hjälper bara för mig att växla ner till ettans växel. Kanske märker jag att någon har en ny skjorta som han är stolt över? Eller någon kanske visar ett stråk av smärta bakom sitt snabba god morgonleende? Törhända märker jag att det finns de som till och med oroar sig för mig och undrar hur jag har det?
Tar jag mig tid att möta några på min väg så kommer antalet idioter att minska radikalt.
Och framför allt kommer världen omkring mig att få möta en idiot mindre.
1 kommentarer
meridiana
26 Mar 2012 10:26
Jag lyssnar på detta nu, han är en fantastisk man! :)
Kommentera